En ärlig chans!

Jag har bestämt mig för att ge mig själv en ärlig chans att bli bättre på löpning. Jag har anmält mig till Träning för Lundaloppet. Det är IFK Lund som arrangerar träningen 9 söndagar för 650 kr. Jag vill bli bättre. 
 
Jag har alltid sprungit känns det som. Jag började springa i Skrylle nån gång under högstadiet eller mellanstadiet. Båda mina föräldrar sprang emellan åt så jag hängde på. Sen dess har jag sprungit varje år mer eller mindre. 2009 hade jag nog mitt absoluta topp år. Året efter jag gjort lumpen och min pappa gått bort. Minns att jag tränade mycket då. Jag fyllde i träningsdagbok och sprang minst 1 mil i veckan. Sen har det varit lite upp och ner.  Tappat under vinterhalvåret och försökt komma igång under våren. Fram tills i somras. Då började jag och min syster komma igång med löpningen ordentligt. Vi körde intervallpass, det har jag inte gjort tidigare själv. Har bara gjort det på orienteringsklubbens löpträning. Men under sommaren hittade jag på lite olika pass. Vi blandare intevall pass mer längre distanspass och orienteringssprint. 3-4 pass i veckan.
 
Jag har tittat på nätet hur man gör löpteknikövningar men aldrig vågat på mig det själv. Men när hösten kom och vi fick en annan tränare på orienteringsklubbens löpträning så blev det löpteknik på träningarna. 
 
Träningen flyter på även på jobbet. Jag har friskvårdstimme en timme i veckan som jag använder till att springa med en kollega. 
 
När jag såg mailet från Lundaloppet om träningen tänkte jag att det kanske skulle kunna vara något för mig. Nu när jag äntligen har kommit igång på riktgit så får jag häng i. Jag tvekade först, visste inte om jag skulle våga, jag är lite feg av mig. Men efter att ha diskuterat med mig sambo, så bestämde jag mig för att chansa, våga ta steget. Så nu blir det ett löppas till i veckan. Så härligt. Förra kändes det mer som ett tvång att motionera numera gör jag det för att det är roligt och för att jag mår så bra av det. 
 

HAVÄNG

Lev livet varje minut

RSS 2.0