Loppet gick över förväntan. 

 

 

Startskottet gick och jag sprang iväg. Banan var trång det första metrarna ut från Stortorget men jag fick ändå upp ett bra tempo. Första km skylst dök upp snabbt och jag kollade på klockan 5:33. Planen var att springa under 1:05:00 och om det kändes riktigt bra springa under 1h. Så om jag kunde hålla 5:55 tempo så skulle det vara jättebra. Så när jag kollade på klockan och såg 5:33 så var jag nöjd och inte speciellt trött, vill ju inte gå ut för hårt. Jag sprang på och km skyltarna dök upp en efter en, 2,3,4,5. Så äntligen var jag halvväg.

 

Jag försökte tänka positiv hela vägen, "jag orkar" , "det är bara att hänga på". Vissa partier fick jag springa lite i ensamhet, hade ca 10 m till de som sprang framför mig. Loppet varvades med tomma, mörka och tysta gator och upplysta torg med mycket musik och många som hejade på. Efter 5 km rullade det på. Jag kände att jag orkade och om jag bara kämpade skulle jag kunna komma under 1h. Så jag försökte att hålla modet uppe. Det var härligt med alla som hejade på det gav mig en extra skjut i rätt riktning när jag höll på att sakt ner.

 

Vid 7 km skylten fanns det dricka, jag var sugen på vatten med fick tag i sportdrryck så det resulterade i 2 små klunkar dricka och en kletig hand. Fram till 7 km hängde jag i bra, sen började jag tappa lite. Den där sportdrycken gav mig inte så mycket extra energi. Jag tänkte att jag även om det tar emot måste jag hålla tempo upp iaf till 9 km sen är det vara spurten kvar så mitt sikte var 9 km skylten. Men usch vad tungt det var det tog emot. Så dök 9 km skylten upp och nu tänkte jag nu är det bara sputren kvar så jag förskte öka så gott det gick, det känndes rejält i benen. Jag höll ett lite öga på klockan, skulle jag komma under 1 h. Vid 8 km skylten hade jag 45 sek til goda för att komma under 1 h. Så jag tänkte att så mycket ska jag väl ändå inte tappa på slutet. Men samtidigt vet jag att om jag är trött att tappar lite så rullar sek iväg snabbt.

 

Jag började närnma mig målet och klockan rullade på, jag hade inte riktigt kolla på var vi var så jag viste inte riktgit hur långt vi hade kvar. Det var knicksigt på slutet och BOOMM i nästa sista svängen innan mål så faller jag. Jag slå i vänster knä och höger höft (hur fasiken gå det till??), jag rullar runt och får hjälp att tjejen som sprungit framför mig den senaste biten (tjej som jag liksom hängde på). Det var inte så att hon fälde mig eller knuffade mig. Det finns inte heller någon jag ramlade över. Jag fastnade liksom mer med fötterna i marken och fick för mycket framåtvikt och sprang in i tjejen som jag hängde på, så väldigt snällt av henne att hjälpa mig upp. Hon frågade och det gick bra och till svar kom det ur min mun " ja det var ju jag själv som ramlade". Haha snacka om trött och förvirrade. Men tack så mycket för hjälpen. Jag kom snabbt upp på benen och sprang vidare de sista metrarna. När jag kom inte på det förhållandevis korta upploppet (det i Stockholm är flera 100 meter långt så där är det verkligen bara att ösa på) så tittade jag på klockan och insåg att tiden hade gått ut....

 

Sluttiden blev 1:00:25. Nytt rekord för midnattslopp. Det absolut snabbaste jag sprungit på flera år så jag är jättenöjd. Träningen i sommar har gett reslutat så nu ska jag och syrran ta nya tag och komma igång igen. Det är mycket skönare att springa nu när det inte är så varmt. Usch så trött jag var när jag kom i mål. Jag fick vika mig dubbelt stående 2 ggr ca 20 meter. Sen hörde jag min pojkän skrika på mig så jag fick ta mig dit och få en kyss och lite vatten. Jag tog mig igenom målområdet och kom ut på Stortorget och leta upp en bänk, det kändes säkrast att sitta ner. Jag fick i mig lite att äta och dricka. Så grymt trött jag var. Jag har ändrat lite uppfattning om mig sjäv. Efter gårdagen tror jag visst att jag kan ta ut mig. Med trötta ben kämpa jag mig till bilen. 

 

Samlade lite kafter och tog en hoppbild...